Moa Martinson skriver om mycket självupplevt men om det är så i denna bok framgår inte. Däremot funderar jag lite på om Bettys svarta tankar kan vara någon typ av förlossningsdepression. Det förekommer mycket sprit hos arbetarna och Betty har upplevt våld då Fredrik tvingat till sig samlag. Samtidigt så kan hon visa varma känslor korta stunder gentemot Fredrik. Likaså är hon väldigt motstridig mot kaffegästerna och gummorna som kommer på besök. Betty visar fram både en leende sida och en hatfylld mot sina gäster. Detta är inte en av Moa Martinssons bästa böcker men den var ändå intressant att läsa då den rymmer så mycket historia. Den utspelar sig det år Titanic sjönk = 1912 men det finns även tillbakablickar på åren före.