Året är 1829 och pigan Agnes Magnúsdóttir är dödsdömd för sin medverkan i ett brutalt dubbelmord. Eftersom alla fängelser är överfulla, får hon tillbringa tiden före avrättningen på en ensligt belägen gård på norra Island. Efterhand öppnar sig den bittra, ordknappa Agnes för sin själasörjare, en ung oerfaren präst.
Här finns titeln:
En välskriven och gripande berättelse. Efter att ha läst den här blir man mer nyfiken på hur hårt livet egentligen var på Island under 1800-talets första hälft. Man får också reflektera över hur livet kan ge oss olika förutsättningar och "gåvor" längs vägen och om hur förutfattade meningar och skvaller kan påverka oss längs livets väg. Den som klarar att läsa sista kapitlen utan att blir rörd måste ha ett hjärta av sten. Av mig får boken 5 av 5 i betyg.